Hoppenstong family by René Ahrenberg
Släkten Hoppenstong är så vitt man kunnat utröna utdöd i Sverige, Finland och Baltikum. Namnet är självfallet en försvenskning eller förvrängning av det plattyska Hoppenstange - humlestång eller humlestör.
Kaptenen vid livdragonerna Jacob H. på Niittu gård och dennes broder kornetten Karl H. förde ett vapen visande en vildman, som i höger hand höll en humlestör. Landssekreteraren V. SELINHEIMO, som härstammade både från släkten H. och från släkten Printz, hade ärvt ett sigillpetschaft med ett vapen, i vilket syntes en vildman, hållande i höger hand ett föremål, som antagligen är en klubba men möjligen en stör. Selinheimo ansåg, att vapnet tillhört släkten Printz. Huru härmed må hava förhållit sig är ej gott att veta.
I Riga levde under medeltiden en rådsherresläkt Hoeppener, som försvann från Riga vid början av nya tiden och som lärer hava överflyttat till Reval, där flere rådsherrar med detta namn förekommo under 1500- och 1600-talen. De förde ett vapen med en vildman med en humlestör i höger hand antingen i skölden eller i hjälmen.
Åtminstone ännu på 1880-talet levde i Reval en släkt von Hoeppener som förde vildmannen med humlestören i höger hand i skölden. GRITZNER hänför denna släkt till den icke immatrikulerade adeln. Adelskapet var förmodligen ryskt och sent förvärvat.
I slutet av 1600-talet florerade en borgarsläkt Hoeppener i Lübeck. Vapnet var vildmannen med humlestören. En medlem av denna släkt ägde även burskap i Rostock. Av denna släkt överflyttade flere medlemmar till Reval och till Riga och fram På 1700-talet till Petersburg. De vanligaste dopnamnen för denna släkts manliga medlemmar voro Jacob, Johan och Tomas, vilka namn återfinnas inom släkten Hoppenstong. Möjligt eller troligt är att släkten Hoppenstong har något samband med någon av släkterna Hoeppener.
Tidigast har jag funnit namnet Hoppenstong i formen Hoppenstange i ett för skepparen Hans Geverdes från Riga utfärdat certificat den 11 oktober 1507 över utskeppat gods från Riga. I certificatet nämnes bland deklarerande köpmän och borgare i samma stad en Arnold Hoppenstange. Nästa gång jag påträffade namnet var det i ett av Kungl. Krigskollegium i Stockholm den 4 september 1662 utfärdat förordnande för Jacob Tomasson Hoppenstong att vara reformerad löjtnant vid Södermanlands knektar. På grund av släktnamnets ovanlighet, förnamnets identitet och titeln löjtnant vågar jag identifiera denne Jacob Tomasson H. med den löjtnant Jacob H., som var bosatt i Ingermanland eller Karelen och i staden Nyens protokoll den 25 maj 1673 omtalas såsom varande i livet, men vilken i samma protokoll av den 29 oktober 1688 nämnes »salig».
Det är troligt, att han varit hoppman (Hauptman) d.v.s. förvaltare å någon adlig förläning i Ingermanland eller Karelen.
Det är okänt med vem han var gift.
Gissningsvis kan man antaga, att han var fader till bröderna, hoppmännen Jacob och Simon Hoppenstong. Dessa bröder hade en syster eller halvsyster, vars namn är okänt, men vilken hade en son Pekka eller Petter, född omkring år 1677. Han kallas i rättegångshandlingar Simon Hoppenstongs systerson. Vid ett tillfälle kallas han Petter Recolenius.
En viss osäkerhet råder beträffande hoppmannen Johan H. Det framgår icke av någon handling, om han var gift. Jag har skäl att förmoda, att han var ogift.
Förvaltningsrådet I. AHAVA har meddelat, att han i Kides kyrkoarkiv påträffat en anteckning (möjligen rörande communion): »År 1699 Mons. Jean Hoppenstångh, hustru Catharina - Skytäniemi» . Jag antager, att denna hustru Catharina var Johan H:s moder, Catharina H., född Alhemia. Enligt Libelits' sockens historia av doktor ILMARI MANNINEN, efterträddes Simon H. d.ä. vid sin död 1697 såsom kronoarrendator i Libelits av sin son Johan, denne åter av sin svåger kaptenen Daniel Steven, (vilken som officer väl måste ut i kriget år 1700 och som då icke kunde sköta arrendet). Steven efterträddes av en viss Petter Schultz, som den 27 november 1707 avsattes såsom arrendator [1]. Av det ovan sagda följer, att Johan H. arrenderat Libelits en mycket kort tid, kanske blott ett par år. Jag antager, att Johan H. avlidit omkring år 1700 ung och ogift.
Beträffande Sofia Hoppenstong, gift 1706 i Pyttis med dåvarande kaptenen Petter Lampel, råder någon osäkerhet. Det utsäges ingenstans, att hon var dotter till Simon H. d.ä. eller syster till något av hans barn. Men jag vågar antaga, att hon var dotter till Simon H. d.ä.
Jacob Tomasson Hoppenstong, av Kungl. Krigskollegium den 4 september 1662 förordnad att vara reformerad löjtnant vid ett av de fyra kompanier södermanländska knektar, som lågo i garnison i Pommern. Han nämnes löjtnant i Södermanlands regementes rullor år 1668. Tjänade 1669 vid samma regemente vid kapten Eric Giöös' kompani och kallas manhaftige löjtnanten Jacob Tomasson H. Epitetet »manhaftig» visar, att han icke var av adel. Han saknas i arméns officersrulla år 1684. Denne Jacob Tomasson var säkerligen samma man, som den löjtnant Jacob Hoppenstong, vilken enligt staden Nyens protokoll ännu levde den 25 maj 1673, men vilken i samma protokoll av den 29 oktober 1688 nämnes »Salig». Gift med N. N.
Hade antagligen nedannämnda barn:
En dotter. Synbarligen gift med en Recolenius, förövrigt okänd. Deras son Petter Recolenius, som var född ca. 1677, omnämnes år 1697.
Jacob, död före slutet av januari månad 1701, hoppman, förvaltade fältmarskalkinnan Margareta Horns av Åminne (född Bielke) gods eller förläning (pantlän?) i Kronoborgs socken i Karelen. Han var gift med Brita Kustor eller Custortia [2]. Äktenskapet var barnlöst. Änkan var år 1701 omgift med »sekreteraren» Laurentz Brotzenius. Torde vara samma person, som LAGUS omnämner i sin studentmatrikel I, s. 209, och som vid akademin var ett oroligt subjekt. Den sistnämnda var son till kollegan vid Helsingfors skola Martinus Matthiae B.
Å överbefälhavaren, general Cronhjorts vägnar tillkallade Brotzenius år 1701 några bönder och framhöll för dem, att vissa bönder, av vilka trenne rymt från Kexholms fästning och »efterslagits», obefogat hos förläningsinnehavarinnan, fältmarskalkinnan Horn klagat å avlidne Jacob H., samt därvid tillsport bönderna om de ville »göra gemensam sak» med de förrymde, vartill bönderna klokt nog nekade, »försäkrande att de intet hade emot hvarken Hoppenstongs eller hans änkas regemente att klaga».
Jacob H. synes även hava förvaltat gods eller förläningar i Ingermanland åt friherre Gustaf Mörner, vars talan han förde vid domstol, därvid åberopande »sin herre frih. Gustaf Mörner». Jacob H. innehade åren 1673 och 1674 Kurolax hovläger i Salmis socken, antagligen som arrendator, enär han av kronan arrenderade det reducerade Wrangelska friherrskapet Salmis. Omkring år 1692 utbröt antagligen ett av de många bondeuppror i Karelen. Nämnda år antecknas i Jaakimvaara, Jougio och Uguniemi häradsrätts dombok, att en viss Samuel Peso blivit dödad vid en tumult efter det han rövat och begått våldtäkt och uppbränt Jacob H:s hus i Lembola.
Jacob H. erhöll i mars 1693 av nämnda häradsrätt bevis om att han »sina arrendebönder väl och berömligen hanterat och ingen oförrätt i en eller annan måtto gjort, hafvandes de alltså intet orsak att besvära sig öfver honom, utan mera gifva honom beröm och loford för det han dem ofta och åtskilliga gånger med råg i deras nöd på dessa hårda åren tillförne till oppehälle bisprungit och har till säde från Ingermanland hemta låtit, väntandes ock på skatten med många till 2:dra och 3:dje året».
Våren 1697 hade Jacob H. bisträckt bönderna å de av honom arrenderade, av fältmarskalkinnan Horn ägda eller innehavda godsen med 60 tunnor spannmål, som skulle av böndern återbetalas till Jacob H., då bättre tider inträffade, vilken betalning likväl aldrig erlades eller utkrävdes.
År 1686 den 28 sept. lät »inspectoren» Jacob Hoppenstong till Nyens rådstuvurätts protokoll göra en anteckning om att han år 1683 till handelsmannen Berend Dobbin utlåtat 5,050 riksdaler specie mot 8 procent ränta. Antingen nu »inspectoren» Jacob H. var löjtnanten Jacob Tomasson H. eller hans son hoppmannen Jacob H., så häntyder anteckningen på att inspektorns, hoppmannens yrke var lukrativt.
Simon, hoppman. Tab. II.
Simon, son av Jacob Tomasson, Tab. I, hade troligen varit friherre Flemings hoppman å dennes friherrskap Libelits. Enligt Kungl. brev den 28 november 1684 hade »hopmannen» Simon Hoppenstong av kronan arrenderat vissa vidsträckta områden i Libelits' socken, antagligen motsvarande friherrskapet Libelits för 1936 1/8 daler och 872 1/2 tunna spannmål årligen. En dylik kronoarrendator var ett slags skatteförpaktare åt kronan. Simon H. arrenderade jämväl gods i Kides. I en klagoskrift av bönder i Ingermanland och Karelen, därom Kungl. Maj:t den 29 juli 1687 infordrat vederbörandes yttrande anföres bl.a., att »allmogen pressas och esom oftast med utarfwelige håfsens och krögares nya byggningar, som till ett exempel: Arrendat. Simon Håppenstångh i Kijdes försambl. och Kexholms Lähn i bästa arbetstijden, nu om sommaren een bygning av 6 dörar förfärdiga låtit».
Följande må här antecknas: Vid jultiden 1696 hade bondeupplopp förekommit flerstädes i Karelen. Den 25 januari 1697 samlades en hop beväpnade bönder på kyrkbacken i Libelits. Man beslöt att mörda arrendatorn Simon H. d.ä. och att plundra Lamminniemi hovläger, där arrendatorn residerade, och dit hopen nu tågade. Arrendatorn var själv bortrest till Nyen, men hans unge son Simon d.y. var hemma. Denne lyckades i sista minuten undkomma till häst. Var familjens kvinnliga medlemmar befunno sig är obekant. Troligen voro de även bortresta. Gården plundrades. Det som icke kunde medföras, förstördes, dörrar och fönster krossades, lås och riglar lösbrötos. Båtarna vid stranden sönderhöggos. Bytet utgjordes bl.a. av penningar, koppar, tenn, bordssilver, spannmål, hästar och boskap, kalkoner och gäss, alltsammans av Simon H. d.ä. värderat till 6,904 daler kopparmynt och 333 tunnor säd. Femtio får, fyrtio hästar och sjuttio kor hade bortförts eller slaktats på platsen. Några dagar efter plundringen återvände den flyktade Simon H. d.y. och dennes kusin »Pekka» Recolenius, som var systerson till Simon H. d.ä., medförande dels soldater dels ock bönder, som ställt sig på myndigheternas sida. En del av våldsverkarna infångades och misshandlades. Vid rannsakning i Kexholm uppgåvo bönderna, att deras ägodelar frånrövats dem av soldaterna, att de efter upproret blivit fruktansvärt pinade och klagande över unge Hoppenstongs och dennes kusins grymhet berättade de, att ynglingarna förmått soldaterna att misshandla dem, bönderna, så att somliga dött och andra blivit lemmalytta. Bönderna medgåvo, att Simon H. d.ä. icke varit hård mot dem, att han aldrig utkrävt skatter i förtid samt att han låtit dem betala sina utskylder i mindre poster, vid tidpunkter, som varit för bönderna lägliga.
Vid Libelits' vinterting år 1697, då rannsakning rörande plundringen ägde rum, anmärktes, »att som de voro många husbönder i gården» (Simon H. d.ä., Simon H. d.y. och Petter Recolenius) »så är det allt på galnan tillgånget» . Det vill synas, som om Simon H. d.ä., som dog kort därpå, varit sjuklig.
Vid samma ting klagade Simon H. d.ä. över att hans landbönder på grund av tvenne på varandra följande missväxtår blivit så fattiga, att de resterade för avsevärda skattebelopp från åren 1694 och 1695. Han förklarade vid samma tillfälle, att hans ställning vore brydsam, enär ett flertal av hans landbönder lämnat sina gårdar och flyttat västerut och emedan av de bönder, som deltagit i hovlägrets plundring, somliga rymt och andra vore inspärrade på Kexholms slott. Av det honom frånrövade godset hade han blott återbekommit några ryssjor och 30 tunnor spannmål.
Vid de undersökningar, som av myndigheterna verkställdes i anledning av plundringen av hovlägret, framkom, att vid upprorets nedslående ett par soldater, Simon H. d.y. och kusinen Pekka gjort sig skyldiga till flera dråp och många grymheter. Två soldater hängdes. Simon H. d.y. och Pekka Recolenius rymde och höllo sig undan.
Libelits' häradsrätt hade vid vintertinget 1697 i februari beslutat att Simon H. d.y. jämte andra personer »vilka i Kides' och Libelitz' socknar åthskillige öfverdådige dråp med lust och villia begångit och delinqventerna med flera i socknen illa handterat och pijnat» skulle »efterslåås, lagföras och dömas».
Simon H. d.ä. dog år 1697. Han var gift med Katarina Alhemia, som överlevde mannen och som år 1699 synes hava bott på Skytänniemi hos sonen Johan.
Barn:
Johan, kallas 1698 hoppman, efterträdde fadern i arrendet av Libelits' friherrskap och Kompero hovläger. Han torde hava avlidit omkring år 1700, troligen ogift eller barnlös. Måhända hade han även förvaltat eller arrenderat greve Axel Lillies tidigare förläning om 17 byar i Kides.
Maria, född år ?, död den 18 december 1726, gift 1692 med lektorn vid Viborgs trivialskola, sedermera kyrkoherden i Pyttis, prosten Jacob Printz, vilken avled år 1713 i Gamlakarleby, under flykten undan de inbrytande ryssarna. Änkan återvände till Pyttis, där hon ägde eller innehade Näsby rusthåll, som hon bragte i god hävd. Om Maria Hoppenstong-Printz, som efter förmåga utövade stor välgörenhet, har skrivits, att hon var en »högt bedröfvad och sorgbar enka», »elskad af alla, som på jorden gå, stora som små» [3].
Augustus, född ?, student i Uppsala den 9 juni 1694, studerade sedermera i Åbo, kallas ingermanlänning samt Carelensis, fil. kand., arkidiakonus i Viborg 1702. År 1706 kapellan vid sv. församl. i Viborg (YRJÖ KOSKINEN, Lähteitä s. 114), pastor i Kronoborg 1708, utnämnd av den svenska regeringen till pastor i Sysmä år 1712, men tillträdde tjänsten först 1714, pastor i Rautalampi, men tillträdde möjligen aldrig tjänsten. Gift med Katarina Seseman, som levde änka ännu 1741, då August H:s syster, Katarina, vilken då var änka efter Daniel Steven, men 1742 var omgift med kaptenen Konrad Lampel, genom sin son hovrättsauskultanten Jacob Steven, vid Sysmä häradsrätt yrkade arvskifte efter sin broder Augustus H., vilken avlidit barnlös år 1717, efterlämnande änkan Katarina Seseman, som gjort donationer bl.a. till Sysmä kyrka. Målet förliktes, därvid August H:s änka utbetalade 1057 daler 21 1/3 skilling silvermynt.
Simon, d.y., född i Karelen, rymde 1697 och vistades före utbrottet av det stora nordiska kriget utrikes och kallade sig Kropp eller Kråpp [4], vilket namn han »af en viss händelse tillförende sig tagit», (se under Simon Tab. II) och under vilket namn han anmälde sig till svensk krigstjänst. Han hade dock före sin död återtagit namnet Hoppenstong. Han var år 1701 förare vid överste Gustaf Ernst Albedyhls dragoner under namnet Kropp, kornett i mars 1706 vid det år 1704 av överste Gustaf Carl Schreiterfelt uppställda dragonregementet, fången den 24 juni 1709 vid en postering vid Poltava, avgick 1710 med en fångkolonn med Tobolsk som destinationsort, men drunknade under badning i juni månad nämnda år i Vjatkafloden vid Klinov. Ogift. Hans broder kaptenen Jacob H. anhöll hos Kungl. Maj:t att utbekomma sin avlidne broder Simons innestående lönefordran, därvid Jacob H. åberopade, att han och Simon H. vore »samqveda bröder af en fader och en moder».
Jacob, född 1682, kapten. Tab. III.
Katarina, född omkring 1682, gift 1:o) den 30 mars 1699 i Kides med kaptenlöjtnanten vid Viborgs läns kavalleri Daniel Steven eller Steving [5], som avled i maj 1713. Steven efterträdde, obekant när, sin svåger Johan H. såsom kronoarrendator i Libelits' reducerade friherrskap, vilket arrende han uppenbarligen innehaft endast en kort tid, enär hans efterträdare i arrendet, Petter Schultz avsattes den 27 november 1707. Katarina H. nämnes 1735 ogift och var då uppenbarligen änka. Nämnes 1741 såsom änka, boende i Tuulois, där hon ännu vistades 1748. År 1742 var hon gift 2:o) med kaptenen vid Ingermanlands dragoner Konrad Lampel, född 1668 i Ingermanland, död den 7 juni 1754 i Tuulois, vid 86 års ålder. Han synes sålunda vid sitt giftermål med Katarina H. hava varit 74 år och hon omkring 60 år. Makarna bodde på Kauppila hemman i Toivola by i Tuulois. Lampel hade tidigare varit gift med Anna Kristina Tollerhjelm. Katarina H. dog i Fredrikshamn den 19 november 1755, 73 år gammal. På tinget i Pielisjärvi år 1730 omnämnes korpralen vid Tavastehus infanteriregemente Simon Jakob Lampeel, som möjligen varit en son till någon av systrarna Hoppenstong-Lampeel. (A. R. SAARENSEPPÄ, Pohjois-Karjalan vierasnimiset suvut, Helsinki 1910, s. 19).
Sofia, född ?, död ?, gift den 3 april 1706 i Pyttis med dåvarande kaptenen vid Karelska lantdragonerna, sedermera majoren Petter Lampel, som avled 1740. Han var broder till ovannämnda kaptenen Konrad Lampel. Sofia H. levde 1717, då hon födde en dotter Elsa Margareta [6].
Karl, född 1685, kornett, kallas även löjtnant, bodde i Pieksämäki kyrkby n:r 7, Moisio gård, kommunicerade jämte hustru första gången i Pieksämäki den 2 juni 1723, död den 29 mars 1737, begraven den 8 april samma år i Pieksämäki dåvarande kyrka under golvet. Han var gift med Margareta Amnorin från Pieksämäki, född år 1700, död den 4 november 1771 i Pieksämäki. Äktenskapet var barnlöst. Karl H:s värja lärer hava apterats till åskledare å Pieksämäki kyrkas klockstapel.
Jakob, son av Simon, Tab. II, född i Karelen år 1682, kom i krigstjänst 1699, korpral vid livdragonerna eller det av fältmarskalken Rehnskiöld uppsatta värvade regemente, som sedermera sammanslogs med Åboläns kavalleri, vilket sistnämnda regemente därefter kallades Kungl. Maj:ts livdragoner [7], deltog i slaget vid Narva den 20 november 1700, i striden den 9 juli 1701 vid övergången av Dünafloden vid Riga, följde år 1702 sitt regemente till Polen, deltog i slaget vid Kliszów den 9 juli 1702, i striden vid Pinzow 1702, blev fältväbel 1704, deltog i striden vid Punitz den 28 oktober 1704, blev regementsadjutant 1705, stred vid Fraustadt under Rehnskiöld den 3 februari 1706, befordrades till kornett den 11 november 1706, deltog i slaget vid Holowczin den 4 juni 1708, därvid han av fienden tog pukor och standar, blev löjtnant den 8 november 1708, tillfångatagen den 28 juni 1709 vid Poltava, vistades under fångenskapen i Arsamas i guvernementet Nisjni-Novgorod. Frigiven hemkom han från Ryssland år 1722, befordrad den 26 juni samma år till kapten vid livdragonerna, fick löjtnants indelning 1725 och kaptens indelning 1740, transporterades den 10 juli 1740 från Masku kompani till livkomaniet, beviljades avsked år 1741 och avled den 5 februari 1750. Ägde eller innehade Niittu gårds rusthåll i Villnäs kapell, Lemo socken.
Anhöll år 1735 i en underdånig skrivelse om utbekommande av sin avlidne broder Simons innestående lön, i vilken skrivelse han klagade över sitt »slätta tillstånd, hvilket» honom »en långvarig fångenskap förorsakat» och vilket hindrade honom att inställa sig i Stockholm samt över att han genom fienden förlorat all sin egendom i Karelen.
Det må anmärkas, att Jacob H. i privata handlingar lät kalla sig »välboren» men att myndigheter och domstolar konsekvent endast medgav honom attributet »välädel».
Jacob H. var gift 1:o) med en till namnet okänd dotter till apotekaren och rådmannen i Dorpat Johan Kellner och dens hustru Anna Maria Kniffia, vilka sistnämnda makar bägge avledo år 1754 i Somero socken hos deras måg kaptenen Johan Henrik Dobbin. Jacob H. hade antagligen gift sig under fångenskapen i Ryssland eller under hemfärden.
Jacob H. var gift 2:o med Elisabet Ögnelood, född omkring 1691, död den 28 mars 1753 i Villnäs, dotter till löjtnanten vid Nylands kavalleri Tomas Ö. till Kutila i Kalvola socken och Elisabet Lilliebrunn. Elisabet Ö.-H. hade tidigare varit gift med befallningsmannen i Sääksmäki Gabriel Helsing. Hon var barnlös åtminstone i sitt gifte med Jacob H.
Barn ur första giftet:
Jacob Johan, född 1722, student i Åbo 1740, död den 19 oktober 1746 i Veckelax. Ogift.
Anna Katarina, född år 1725, död den 25 mars 1755 i Somero socken, gift med stabskaptenen vid Nylands inf.reg. Johan Henrik Dobbin, född 1708 eller 1709, död i Småland år 1758 eller 1759, i varje fall före den 19 april 1759, under hemfärd från kriget i Pommern. Vid sin död efterlämnade han sitt ärvda rusthåll, Härkälä, i Somero socken.
Maria, född 1727, död den 24 april 1769 i Villnäs, gift den 13 januari 1743 med kapellanen i nämnda församling Henrik Ahrenberg, f. 9 okt. 1710, d. 1767.
[1] Petter Schultz efterträddes av landskamreraren Karl Printz, vars broder prosten Jacob Printz var gift med Maria Hoppenstong.
[2] Brita Custoria var möjligen dotter, men troligen syster till kronoarrendatorn av Sakkola socken Reinhold Custor, som var gift med Anna Brunnerus.
[3] Bland JAC. AHRENBERGS papper finnes det ovan citerade antecknat om Maria Hoppenstong. Som källa åberopas »prosten Enckell i Fredrikshamn».
[4] Simon H. bör ej förblandas med den Claes Kropp, som år 1706 var volontär vid Schreiterfelts dragoner och som slutligen blev kapten vid Jönköpings regemente.
[5] Torde vara stamfader till grevarna Stewen-Steinheil.
[6] Elsa Margareta Lampel blev gift med fänriken Kristoffer Reinhold Taube.
[7] Ej att förblanda med livregementets dragoner eller andra från Karl XI:s livregemente sig härledande regementen.
| Tryckta: | AKIANDER: Wiborgs och Borgå stifts herdaminne. |
| BERGHOLM: Sukukirja. | |
| BIENEMANN, Fr. junior: Die Katastrophe der Stadt Dorpat. Reval 1902. | |
| ELGENSTIERNA: Svenska adelns ättartavlor. | |
| ENNES: Konung Carl XII:s krigare. | |
| LAGUS: Åbo akademis studentmatrikel. | |
| LEWENHAUPT: Karl XII:s officerare. | |
| Liv.- Est.- und Kurländ. Uhrkundenbuch. | |
| Tryckta: | MANNINEN, ILMARI: Liperin seurakunnan historia Ruotsin vallan aikana. Helsinki 1917. |
| SAARENSEPPÄ, A. R.: Pohjois-Karjalan vierasnimiset suvut. Helsinki 1910. | |
| Siebmachers Wappenbuch, Gritzners edition. | |
| WILSKMAN: Släktbok. | |
| YRJÖ KOSKINEN: Lähteitä ison vihan historiaan I. Helsinki 1865. | |
| 0tryckta: | Sv. Krigsarkivet. Regementsrullor m.m. |
| Sv. Riksarkivet. Militära ansökningar och meritförteckningar m.m., Livonica, Ingermanland, Kexholms län. | |
| Finl. Statsarkiv. Nyens R. R:s prot. Jaakimvaara, Sysmä, Virmo och Lemo häraders domböcker, Libelits' jordebok. | |
| Ett flertal kyrkoarkiv i Finland. | |
| Meddelanden | av hovrättsauskultanten OLE GADOLIN, minister E. WÄLIKANGAS, landssekreteraren V. SELINHEIMO  , friherre MAGNUS STACKELBERG och pastor OLOF WELDINCK, Narva, professor A. R. CEDERBERG. |
Kirjoittaja René Ahrenberg kuvaa 1600-luvulla eläneen ja 1750 sammuneen, luultavasti Itämerenmaista kotoisin olleen Hoppenstong suvun vaiheita. Veljekset Jaakko ja Simo muuttivat Itä-Suomeen, jossa he toimivat 1600-luvun lopulla, toinen vapaaherratar Margareta Hornin läänitysten vuokraajana, toinen valtiolle Fleming-suvulta peruutetun Liperin vapaaherrakunnan kruununvuokraajana. Jaakko oli lapseton, mutta Simolla lukuisia jälkeläisiä. Tämän tyttäristä joutui Maria Jaakko Printzin ja Katariina ensin Daniel Stevenin sekä tämän kuoltua Konrad Lampelin vaimoksi. Pojista oli ainoastaan Jaakolla, joka osallistui Kaarle XII:sta sotiin ja yleni kapteeniksi, lapsia, nimittäin tyttäret Maria ja Anna Katariina. Edellinen oli naimisissa Henrik Ahrenbergin ja jälkimmäinen Johan Dobbinin kanssa. Suku sammui miespuolella 1750 Jaakko H:in kuollessa.
Genos 9(1938), s. 40-51
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland